3/7

skåne är ensamt. känns som att jag inte har en enda kompis kvar i hela världen. jag umgås med kärringarna på jobbet. dom snackar om värmeskåp, pengaskåp och brickinlämning. svetten rinner, det är minst 40 grader bakom cafédisken. är det nån kvar där ute? dåligt samvete och tusen kilo självömkan. det här är det värsta. jag saknar att hänga. jag saknar att kunna gå på stan och säga hej, hur är läget, ska vi hänga ikväll? här är det dött. alla andra har den roligaste tiden i världen. alla är hemma, alla kan hänga. jag är ensam. fan vad patetiskt men man blir nog knäpp av att vara själv tror jag, det är nog det. jag tror jag vill flytta. och skaffa mig en miljon kompisar, vara en såndär som knappt kan ha telefonen påslagen för att folk ringer hela tiden. jag vill ha roligt, det är ju nu jag ska ha roligt. vad gör jag här? jag måste styra upp nåt men orkar inte bry mig. vill ha roligt men är det verkligen meningen att man ska behöva flytta till sundsvall för det? roligt i en dag och sen är det dött. kan inte alla roliga människor flytta till en enda jättestor superstad så kan vi ha roligt hela tiden, sen kan vi bli vuxna och skaffa jobb och göra allt som vi ska göra ända tills vi dör. för det är ju nu vi ska ha roligt.

tröstätning.