i love my job

Imorgon är det måndag igen. Fyfan. Tillbaka till caféet och Benita. Förra veckan kräkte hon ur sig en mening som gör det så tydligt precis hur hon är som person. Såhär: någon såg att ett juicepaket hade gått ut och sa det till Benita. Senare berättade Benita det för mig och jag sa oj det var ju verkligen inte bra. Då säger kärringen:
- Ja men det var ju inte bara ditt fel. Det var ju mitt också.
Öh, ja? Det var knappast så att jag tänkte att det bara skulle vara mitt fel. Satkärring. Sådär är hon alltid. Hon tror säkert själv att hon är jättetrevlig men egentligen är hon en riktig satkärring som pratar skit om ALLA. Hon säger till och med "jävla ungjävlar" om sina barn och sånt fint. Men nu är det bara två veckor kvar i caféet i alla fall. Skönt. Men mindre skönt att jag antagligen kommer vara arbetslös efter det. Nice. Orkar fan inte söka nåt heller, jag bara orkar inte engagera mig i något. Speciellt inte här nere, speciellt inte nu. För vadå, ska jag söka ett jobb här nere för typ en månads tid och sedan säga upp mig och flytta till sthlm? Nä.