torsdag, december 21, 2006

Your hand in mine


Det ligger nån slags sentimental känsla över hela den här dagen. Vet inte vad det är. Kanske är det att det är sista dagen på jobbet imorgon. Eller att det snart är jul, nytt år, nytt liv som jag inte har en aning om vad det innebär. Jag vet knappt vad jag ska göra efter nyårsafton. Eller så är det att jag packar ihop det jag ska ha med mig hem till mamma och pappa. Eller att Anders är borta så jag är själv i lägenheten hela dagen och hela natten. Det har jag nog nästan aldrig varit förut, nån enstaka gång bara. Eller så är det att jag lyssnar på Explosions in the sky och vissa låtar är så förbannat bra så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill bara storgråta. Har det uppe i halsen.

Jag längtar så enormt mycket tills imorgon eftermiddag. Att få pusta ut. Slappna av. Jag fick ljuga på jobbet när dom frågade om jag ville jobba kväll imorgon. Fuck off, tänkte jag men jag sa att jag inte kunde för att jag skulle hämta min bror på flyget. Det var i och för sig sant. Men inte förrän kl 22. Apropå ingenting så är det jävligt ensamt här utan dig Anders. Det är så tyst trots att jag har full volym på Eits. First breath after coma nu, den är så åh så mäktig. Och sen Your hand in mine. Å gud jag spricker snart. Jag har aldrig riktigt fattat hur oerhört bra dom här låtarna är.

Agge på jobbet verkade uppriktigt ledsen idag när hon förstod att imorgon är min sista dag. Jag kommer faktiskt sakna henne, hon är en sån där person som man bara inte kan tycka illa om. Hon är så grymt rolig, hon skojar och härjar hela tiden. Jag ska se till att få hennes nummer i alla fall. Inte för att jag kommer ha så mycket användning för det senare eftersom det faller sig liksom inte naturligt att "hänga" med någon som är typ 40 år och har barn och familj. Men ändå. America ville också ha min adress och mitt telefonnummer. Tänk att jag skaffat mig så många tantvänner (men har inte en enda i min egen ålder). Jessica och Jeanette är väl närmast, men dom är ändå 30 år och faller för överviktiga killar eftersom åtminstone Jessica vill att man ska behöva "lyfta upp för att komma åt" om ni fattar vad jag menar. Uhh.

Det här är nog den längsta eftermiddagen jag varit med om. Anders, vad brukar vi göra när du är hemma? Då går det ju på en sekund så är det kväll igen. Nu måste jag hitta på nya saker att göra hela tiden. Just ja fan, jag skulle ju packa.

1 Comments:

Blogger London said...

Nu är det dags för en uppdatering tycker jag! :)

08 januari, 2007 15:23  

Skicka en kommentar

<< Home