Home sweet home

Så var man tillbaka i Sundsvall då. Känns konstigt. Känner mig som en utböling trots att det känns precis som hemma. Jag kan ju allt det här, alla gator, alla trappsteg man måste vara uppmärksam på, alla människor. Men samtidigt har så mycket förändrats, nästan allt. Dom har byggt om hela stan, jag känner knappt igen människorna och jag sitter varje dag på ett nytt jobb och får panik över att folk pratar så sjukt bondigt. Är alla här från Matfors? Stöde? Cicci, Matfors och Stöde, det är därifrån bönderna kommer. Det är dom som verkligen pratar med dom tjock L:en och dricker hb. Typ. Lite fördomar, men bara lite. Än så länge har jag inte träffat nån jag känner sen tidigare, förutom de jag bestämt träff med om man säger så. Jag kanske inte känner så många här längre i och för sig. Igår kom Anders upp i alla fall och det känns gudomligt skönt. En fast och trygg punkt. Min. Jag kände mig helt vilse när jag var här ensam.

Nu är det slut på fikarasten. Jag borde fortsätta med instuderingsfrågorna, men det är så tråkigt. Jag vill JOBBA, inte plugga.