You wont be crabby wearing this T.

Nu är det helg igen. Det är underbart skönt, fast samtidigt gör det mig stressad för det innebär att jag nästa fredag ska ha prov på hela jäkla telenor- systemet. Det spelar inte så himla stor roll om jag klarar det eller ej, men det läskiga är att veckan efter det så ska vi börja ta samtal. Shit, alla mina samtal kommer ju vara på typ 25 minuter eftersom jag inte kommer kunna göra någonting utan hjälp. Fast samtidigt längtar jag tills vi får börja prata med folk och faktiskt jobba. Nyss satt vi i fem stycken i ett rum och lyssnade när en tjej tog ett samtal med en sur skåning. Haha, folk är ju så jävla roliga. Jag menar, hur kan man ringa in och inte acceptera att det är tre månaders uppsägningstid när det står klart och tydligt på alla papper? Pucko.

För övrigt börjar jag vänja mig lite vid Sundsvall. Men tiden går så fort. Har snart jobbat två veckor och det känns ungefär som en dag. Har fortfarande inte hunnit springa på några gamla sundsvallskändisar eller nånting. Jag har i och för sig träffat min gamla lundakompis Martin Black. Det var hur kungligt som helst. Det känns faktiskt väldigt väldigt bra att ha i alla fall en lundalänk kvar. Man får lite lätt panik här uppe. Lund är speciellt. Som black säger: "Lund är som en bubbla". När man kommer ut därifrån blir man helt chockad över hur resten av Sverige är. Ta t.ex. neandertalaren här på jobbet. Han som vägrar tro att jag kan någonting över huvudtaget om mobiltelefoner och sådant eftersom jag är tjej. En sån person skulle man aldrig träffa i Lund. Man får lätt lite panik.

Nu har vi snart lunch, jag pallar inte göra några mer faktura- instuderingsfrågor. Det är så himla tråkigt. Jag vill bara medlyssna hela tiden, det är så mycket roligare. I helgen ska jag smyga mig hit på jobbet och medlyssna på Sanna när hon jobbar hela tiden. Det blir kungligt.

Ps. En sån där tröja vill jag ha. Och en sån där spelning, tack!