Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Läser det du skrivit och dör för att det är så vackert alltihop. Dör för att det är så hemskt alltihop. Dör för att jag är som bortblåst från alltihop.

Det är inte konstigt. Och jag ångrar inget av det jag har gjort istället. Men för mig är du fortfarande en del av mig. Jag är rädd att jag inte längre är en del av dig.

Jag saknar dig ju.