Jag saknar henne så himla himla himla mycket. Jag börjar nästan gråta när jag ser bilder på henne. Nä, inte nästan. Jag börjar gråta. Hon är så söt och så mysig och jag vill inte träffa henne så sällan som jag gör nu. Det gör ont i mig. Min lilla myshund. Och varför måste hon bli äldre? Jag vill inte. Hon får inte. Hon ska alltid vara med mig.

Hon ska det.

Jämt.

Jag vet inte vad det är med den här veckan. Den är tung. Alla verkar ha en tung vecka. Det blir bara en ond cirkel. Dessutom verkar jag ha blivit kaffeberoende. Så onödigt. Jag som trodde att det här skulle bli en bra vecka. Men helgen blir nog bra i alla fall. Det måste den bli. Vi ska ju på Popaganda. Bob Hund, Hidden cameras, Shout out Louds, Radio dept... helgen kan inte bli dålig. Men seriöst, vad är det med folk? Alla är halvdeppiga. Är det hösten? Det kanske är hösten. Den är fan här nu. Det är kallt. Löv. Blött. Fuktigt. Slut på semester, slut på det man lever för, bara jobb och inomhus och stickade tröjor i ett år till. I ett år till. Två månader per år, är det vad man ska leva för? Längta till hela året, varenda sekund. Hur sjukt är inte det.

Äh. Jag skriver skit. Om skit. Jag har det jävligt bra men just nu kan jag bara klaga.

Jag tror att PMS kan smitta.