Minisköldpaddor och måsjävlar

Vad gäller hundkontakt så går det ingen nöd på mig. Nere på stranden springer det alltid åtminstone en lös hund (alltså tillfälligt lös, de bor ju någonstans i byn hos någon, de är inga rabieshundar). De är ofta sällskapssjuka och framförallt leksugna. En av dem brukar vi kalla för Psycho för han är vit på ena sidan och svart på den andra och har ett blått och ett brunt öga. Han springer runt och plockar upp pinnar som han sedan släpper framför någon utvald person. Sedan ska det kastas. Han springer efter och kommer tillbaka och släpper pinnen framför utvald person. När personen tröttnat går Psycho till nästa. Synd att jag är rädd för honom... men det finns andra hundar där nere.

Idag upptäckte vi att vi har två minisköldpaddor i vår trädgård. De bor i en liten inhängnad med tak. Idag låg de ute i solen och njöt. Imorgon ska jag fota dem. Men först måste jag sova för jag ligger sömnlös på mornarna. Kyrkklockorna ringer varje kvart och som om inte det vore nog bor det ett gäng fiskmåsar på grannens och vårt tak. På morgonen för de oväsen... jag förstår inte vad de gör, det är alla möjliga slags ljud. Ljud som jag inte ens visste fanns. De gurglar, skrattar, råmar, kraxar och skriker. VAD FAN VILL NI?! En morgon vaknade Anders och jag av att någon av dem flög rakt in i vårt tak och rumlade runt bland tegelplattorna. Vi har våra huvuden typ 4 decimeter från taket när vi ligger i sängen.

Vi kan inte sova.

Men å andra sidan.

Vi har inga jobb att vara pigga på.