Riomaggiore och galna italienare

Idag var det mulet (och inga vågor...) så vi åkte till Riomaggiore, en av de fem byarna. Som ni ser var det lika fint där som i alla de andra byarna. Men billigare focaccia. Imorgon ska vi ta vårt första dyk på tre år. Jag är lite skraj. Det var så längesen.

Annars är allt sig likt. Italienarna skriker... de verkar vara ett folk som bråkar ofta och framför allt högljutt. Både här och i Pila har vi haft grannar som har skrikit så högt att vi utan tvekan trodde att de gjorde slut. Tydligen är det så man bråkar här nere. Man skriker allt vad man bara kan, smäller det hårdaste man kan i dörrar och håller på så i kanske 20 minuter. Sen vet jag inte vad som händer... det hela verkar mest bara återgå till det normala. Jag fattar inte att de inte skäms. De förstår ju att alla hör, de skriker ju i trapphuset till och med.

Nä, tacka vet jag det svenska diskreta sättet att bråka.