Idag och imorgon.

Det verkar som att Malmö Högskola vill ge oss studenter en fin avslutning på det första året. Vi har som jag redan nämnt en väldigt rolig kurs som inte är alltför hård. För tillfället håller vi på att designa en lampa som vi skär ut i mdf i skolans laserskärare och sedan klär med papper. Vi har också fått i uppgift att göra två olika moodboards som ska representera olika uttryck. De uttryck jag valde var "vardaglig" och "kall". Bara roliga uppgifter med andra ord. Det är vi värda tycker jag, efter att ha stått ut med mycket hårt arbete och dålig styrning från lärarna. Till exempel så har vi inte till någon kurs på hela läsåret fått schemat fyra veckor innan kursstart, vilket är fastställt i lagen att vi har rätt till. Jaja.

Just nu njuter jag i alla fall av våren. Och livet i allmänhet. Ibland känns livet så lätt och njutbart. Som att man verkligen lever. Och inte bara gör det man måste, inte bara åker tunnelbana, inte bara springer benen av sig för några kunder. Det är konstigt att livet för de flesta och för det mesta består av en massa måsten och så väldigt lite njutning. Jag vill inte ha ett sånt liv. Men det känns på nåt sätt oundvikligt. Även fast man skulle lyckas få ett jobb man trivs med så vill man ju ändå inte sitta där 40 timmar i veckan. När ska man leva då? De fyra veckor på sommaren som man har semester?

Den här sommaren ska jag ha mycket semester. Jag ska jobba ungefär fyra veckor i juni och till mitten på juli. Sen ska jag vara ledig. Jag har lovat (för säkert femte sommaren i rad) att jag ska segla med Anders. I år finns ingen återvändo. Efter det åker vi ner till Cellino Attanasio och det nya huset. Där tänkte vi dricka kaffe, äta glass, sola, läsa böcker, bada i adriatiska havet, dyka lite, snorkla lite, träna på italienskan lite, upptäcka lite och framför allt laga och äta god mat. I tre fyra veckor. DÅ jävlar ska jag leva.

Och bli brun.

Ibland känns det som att sex månader av året mest handlar om att bli brun.