Den är ute. Efter alla om och men är den (äntligen) ute. Jag känner mig naken. Helt oskyddad. Vad som helst skulle kunna hända. Det känns konstigt. Och läskigt. Men nu är den ute och jag tror att mina järnvärden kommer att tacka mig.

Jag tagit årets första dopp i havet. Jag har fått årets första getingstick. Jag har fått årets första bränna.

För att sammanfatta det hela: Det är sommar.

Back to Skåneland. Det känns bra. Det regnar. Men Emmie har myst med mig på mattan och semestern börjar bli mer påtaglig. Jag har ätit pappas köttfärssås. Barnsligt gott som man säger. Innan jag lägger mig ska jag simma några längder (om man nu kan kalla det för längder när poolen är typ tre-fyra armtag åt vardera håll).

Tänk om vi vore i Toscana nu istället för i iskalla juni.

Så var det semester igen. Och jag har långtråkigt. Längtar till nya upplevelser. Är så avundsjuk på J & S för jag tror att dom skrattar sig igenom dagarna. Varje dag. Säkert. Jag vill också göra något nytt, något roligt. Åka bort. Lära mig något nytt, få en ny slags vardag för ett tag. Men samtidigt trivs jag ju så bra just nu.

Äsch, det kanske bara är semestern som spökar. Jag har haft semester i tre dagar och jag är så fruktansvärt uttråkad. Klockan är 11.20 och jag sitter inne vid datorn. Vad ska jag göra? Alla andra jobbar. Eller är någon annanstans. Solen skiner, det skulle bli 21 grader. Jag längtar bort, jag vill ha kul. Det är därför det vore så kul att åka och hälsa på dom. Se en ny stad, ett nytt slags liv. Deras nya liv. Men även deras nya liv har blivit en slags vardag vilket innebär att de måste tjäna ihop tillräckligt med pengar för att överleva. Vilket innebär att det jag inte riktigt vet när det passar att komma. Jag kan åka nu, när som helst. Om en timme. Eller imorgon. Det är bara att säga the magic words, så åker jag.