Ensam

Jag sitter här i vår fina lägenhet, i vår mjuka soffa med en kopp kaffe. Men som vanligt sitter jag här ensam. Och jag insåg idag att jag kommer att vara såhär ensam i tre år till. Det gör mig lite ledsen. Jag trodde att jag skulle få massa nya kompisar när jag började ett program. Och sen visade det sig att alla är 20 år... Det är väl inte så mycket åldern egentligen men det märks på dem. De är yngre. De förstår inte vissa saker och de har inte gjort andra saker. Och framför allt är det många som är oseriösa och verkar tycka att det är coolt att inte lyssna på föreläsningarna. SERIÖST! Anledningen till att man hoppar på en högskoleutbildning är väl för att man vill lära sig nåt för att kunna få ett jobb? Vissa tjejer, som jag först trodde att jag kanske skulle kunna hänga med, sitter liksom och spelar spel på iphonen under föreläsningarna. Andra, som jag i och för sig aldrig nånsin i hela mitt liv skulle vilja bli kompis med, satt till exempel och drack öl på dagens föreläsning.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte sitta här ensam varje dag... Ska jag behöva gå med i nån jäkla bokcirkel eller vad fan?

En riktig lägenhet

Det är sånt här vi gör på skolan. Det är inte mitt favoritämne, som ni vet. Men jag har tills januari på mig att lära mig allt. Så i julklapp önskar jag mig en mattehjärna. På sidan av det här roliga så har vi även ett projekt där vi ska skriva en teknisk rapport. Och i min grupp har jag en döv tjej, så vi har alltid med två tolkar. Det är lite annorlunda.

Ja. Typ det. SÅHÄR kul är faktiskt mitt liv, det trodde ni inte va?

En annan rolig sak, som faktiskt är rolig, är att vår lägenhet börjar bli en riktig lägenhet. Vi har alltså en soffa, en tv, en tv-bänk, tavlor på väggarna och blommor i fönstren. Så nu får ni komma och hälsa på! Vi kan ha en inflyttningsfest tillsammans! Eller en födelsedagsfest! Vad ni vill. Kom kom!

Ge mig något att fylla ut med

Sedan sist har det inte hänt så mycket. Förutom att min vardag blivit helt annorlunda. Första läsperioden tog slut för en vecka sedan. Sedan dess har jag haft typ fyra föreläsningar och knappt några läxor. Vad gör man med all tid? Jag har inga kompisar, ingen soffa och ingen tv. Och lägenheten är städad. Och jag har lagat nya maträtter varje dag. Men jag har ändå tid över. Lyxproblem. Så igår började jag och Anders på badminton. Vi ska träna varje onsdag med någon slags studentförening. Jag är oseriös. Men det är roligt. Fast jag skulle behöva en till som är lika oseriös som jag. Jag vill inte vinna, jag vill bara pricka bollen. Anders vill vinna och den indiske utbytesstudenten vill verkligen vinna.

I skolan händer det inte mycket, förutom att jag inte förstår hur jag egentligen vill gå ett program där allt är så nytt för mig och så svårt? Alla andra har läst matte, kemi, fysik, teknik och gud vet allt. Jag har läst textkommunikation, grafisk kommunikation, rörlig bild, foto, illustration. Typ. Bara flum, ingen fakta. Och det var dessutom minst sju- åtta år sedan. Jag fattar ingenting av ekvationer, kvadratmeter, gradskivor, protoner och joner.

Men det blir väl bra. Nångång. Hoppas jag. Jag hoppas också att jag får nån kompis snart som jag kan hänga med såna här dagar istället för att sitta och maniskt uppdatera facebook.