Röda ögon

Jag bor alltså i Malmö, i Sverige. Vilket uppenbarligen är en stad med mycket galningar. Här är det vardagsmat att höra att folk blivit skjutna. Och inte bara bovar och banditer heller, nej, här verkar det räcka att man är på fel plats. Och med fel plats menar jag typ en busshållplats. Det underlättar heller inte om man har "invandrarbakgrund".

Jag vet inte om jag vågar bo här.

Idag när jag cyklade hem från skolan klockan 21.00 (trodde fan aldrig att det skulle vara så HÄR hårt att plugga) så var jag säker på att en snubbe som stod utanför ett stängt köpcentrum skulle skjuta mig i ryggen.

Men jag klarade mig. Kan bero på att jag cyklade så snabbt. Kan de se på mig att jag har lite "invandrarbakgrund"? Eller räcker det kanske att ha mörkt hår? Eller ska man ha slöja?

I övrigt har jag inget liv (A, det här är nästan värre än det var i Kista). Jag hinner knappt duscha. Det är så mycket i skolan. Idag började jag 10 och slutade 21. Imorgon ska jag ge mig själv lite sovmorgon och börja 9, för att sedan börja med de 21 stycken skisserna som ska vara inlämnade i mitten på nästa vecka.

Jag är inte bra på att skissa.
En skiss tar 30-60 minuter.

Kan vi inte få lov snart? Jag är helt utmattad! Min lägenhet behöver städas, mina flyttlådor behöver packas upp, jag behöver för fan köpa tvål!

Imorgon tar jag semester. I Barsebäck.

Min nya uggla

Igår kom jag hem efter skolan med förkylning i hela huvudet och ritteknik fulla hjärnan och hittade ett svartvitt fint litet paket på köksbordet. Anders ville muntra upp min måndag och gav mig det fina ugglehalsbandet som jag hade suktat efter.

Livet är fint.

Anders är bäst.

Malmöliv

Läste nyss igenom de senaste inläggen här på sidan. Stort misstag. STORT misstag. Jag saknar Italien, jag saknar allt med Italien. Jag vill tillbaka. Jag vill inte kliva upp tidigt på morgonen, frysa på cykeln påväg till skolan, sitta instängd i dunkla lokaler hela dagen och känna sig allmänt värdelös för att sedan cykla hem och sova. Vad är det för liv? Är det såhär livet ska vara?

Jag ska inte vara sån. Mitt liv är bra och allt det där. Men jag saknar verkligen Italien... Livet, ledigheten, kaffet, glassen, maten, italienskan, italienarna, miljöerna. Jag vande mig vid att först se underbara fjälltoppar ovanför molnen, vita gnistrande nypistade backar med Aosta-dalen i bakgrunden och sedan klarblått hav med grönklädda berg. Och nu det här... grå stadsmiljö.

Jag saknar verkligen Italien. Jag borde ha blivit född i Italien.

Jag är inte gjord för grå stadsmiljö, kaffe för 30 kr eller förstekta vakuumförpackade köttbullar.