Pensionärspar söker rehabiliteringshem

Jag har blivit slö på bloggen. Och i det verkliga livet har våra kroppar gett upp. Igår tog vi oss knappt ner i sängen vid läggdags. Anders har en nacke som måste hållas fixerad i ett och samma läge samt vader som har krympt till en storlek som hör hemma på ett spädbarn. Jag har ett vänsterben som verkar vilja hoppa av min kropp för jag kan inte stödja på varken höften eller knät. Det är som att någon har fått tag i någon sena eller muskel där inne och drar och drar och drar. Efter lite rehabiliteringssimning i havet känns det lite bättre men vi skulle fortfarande behöva ett behandlingshem där nunnor går runt och ger oss iste och frågar om de kan höja ryggstödet på sängen.

I övrigt har regnet kommit tillbaka och verkar ska stanna tills vi åker hem. Då kanske det blir lättare att lämna Levanto och Italien. För ärligt talat så vill jag inte åka hem. Det här ÄR livet, det är precis såhär jag har tänkt mig mitt drömliv.

Och så måste vi åka hem...

Besök

Sedan i lördags är Cicci här på besök med sin stora fina kamera. Det har resulterat i att jag har allt mindre tid att hänga på internet samt att jag och Anders helt och hållet har slutat att ta med oss vår kamera. Vi hoppas på att få ärva några bilder av vår journalistvän. Sedan hon kom hit har vi hunnit med lite av varje. Vi har både slappat på stranden, varit i Cinque Terre och idag var vi i jetset- Portofino. Lika vackert som vanligt. Men en riktig överraskning var Pisa som jag och Anders besökte i väntan på Ciccis flyg i lördags. Dit vill vi tillbaka. Snart.

Portovenere

Eftersom det var mulet idag åkte vi till Portovenere, en liten ort på en liten udde utanför La Spezia. Lika vackert som Cinque Terre fast med färre turister. Jag förstår inte hur varje ort här längs kusten kan vara så himla fin. Vart man än tittar så är det som ett perfekt vykort. Dock är ju Anders och jag helt värdelösa på att besöka såna här små byar eftersom vi mer eller mindre bara går rakt igenom dem, i ganska rask takt, och sedan förvånas över att vi bara varit där en halvtimme och redan är sugna på att åka hem. Vi är ju inga såna där som sätter oss på en restaurang vid vattnet och köper lunch för 500 kronor per person och dricker två flaskor vin. Då förstår jag att ett besök tar lång tid. Vi lever det snåla, men ändå sköna, livet vilket innebär focaccia till lunch och sedan en glass. Men idag ansträngde vi oss genom att sätta oss ner och ta ett parti alfapet till en kopp illy-kaffe. Illy är det överlägset bästa kaffemärket här i Italien. Men jag förstår inte varför vissa, eller kanske många, caféer inte torkar av skumpipen på kaffemaskinen? Det är inte fräscht.

Sådärja. Efter lite risotto con funghi porcini och lokalt rödvin är vi redo för kvällens avsnitt av Seinfeld. Imorgon blir det strandliv.

Förresten! De hatade trutarna fanns det gott om även i Portovenere. En av dem ville dessutom posera framför oss.

Monterosso

Vi kände, av någon nu svårförstådd anledning, att vi skulle göra något annat idag än att bara gå de fyra minuterna ner till stranden. Så vi åkte till Monterosso, en av de fem byarna, för att kolla in de gatorna som vi inte kollade in sist.

Inte smart.

Det är helgdag i Italien och stället var ÖVERFULLT med turister. Sedan såg vi havet, som ni ser på bilden, och det var helt omöjligt att stå emot. Vi åkte hem till Levanto igen.

Gråtrut

"Gråtrut

Läte

Gråtruten har flera klagande eller skrockande läten. Den varnar ungar som hamnar på marken med ett hundliknande "wauff", som kan stegras till ett "wuuff-wauff", om faran ökar. Minst ett 15-tal läten till står på repertoaren, men deras exakta innebörd är inte kända." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5trut)

Återkommande dröm

Jag har en återkommande dröm som dyker upp lite nu och då. Det började när vi bodde i Pila. Jag drömmer att jag fortfarande går i gymnasiet och är på väg till skolan. Då inser jag att jag inte har något schema och att jag varken vet vilken tid vi börjar, vilken lektion det är eller vilken sal vi ska vara i. Jag skickar ett sms till Katja för jag vet att hon brukar ha koll och brukar vara snabb på att svara på sms. Det visar sig alltid att vi har något teoretiskt ämne som typ Naturvetenskap och salen är på tredje våningen inne på Hedbergska. När jag kommer dit är jag självklart försenad och har varken med mig böcker eller penna. Ibland finns det heller inte någon sittplats till mig.

Vad betyder det?

Och angående mitt riktiga liv så har det mest bara handlat om att fota min surfkille i vattnet. Jag har dock inte fått in dem i datorn än, men ni ska få se en vacker dag. Nu måste jag gå till spisen för Anders kommer hem om en kvart och då lovade jag visst att maten skulle stå på bordet.