Stora surfdagen

Italiensk klämdag plus stora vågor gjorde att Levanto EXPLODERADE av folk idag. Fullt med folk i vattnet och ännu mer folk på stranden. Anders surfade tills hans armar blev gele. Därefter satte vi oss i skuggan, som de pensionärer vi är, och spelade ett parti alfapet. Tyvärr ledde det till att jag tappade min vinsttradition. Då krävde jag revansch. Då förlorade jag igen. De där jäkla vokalerna alltså! Det gäller att ha dem på sin sida.

En sak som är väldigt skön här i Levanto är att allt är så avslappnat. Folk har inte den där misstänksamma uppsynen som de i storstäder har. Här lämnar de cyklarna på stranden eller utanför pizzerian olåsta och gärna med hela nyckelknippan i korgen. Vissa lämnar till och med nyckeln i på vespan när de går in. Andra lämnar väska och plånbok på bordet på cafét när de går in för att låna toaletten. Själv har jag inte ritkigt vant mig. Jag ligger med tygpåsen intill huvudet på stranden och vågar knappt släppa handtaget. Jag kollar misstänksamt när någon går oväntat nära. Jag är stockholmare sedan en tid tillbaka och det sätter sina spår.

Nu ska Anders ut och kvällssurfa. Jag sätter mig nog och läser en bok vid stranden för lägenheten är tusen grader.

Arrivederci!

La notte bianca

Hela stan kryllade av folk igår. De hade orkestrar i varje gathörn och marknad i parken. På stranden byggde de upp en scen med massa högtalare och diverse discolampor. Vi passade på att äta nyfriterade munkar och jag åt en macka med efterlängtad porchetta. Därefter drack vi en macchiato på Salty Dog innan hemfärd, men på väg därifrån snubblade vi förbi surfaffärn som bjöd på öl och musik från discobussen (ni ser den på bild). Det är lite annorlunda än hemma i Sverige det... Kidsen stod och poserade framför kameramannen med lånade surfingbrädor och en öl i handen. Tänk om man vore 15 år, då hade det varit värsta lyckodagen med gratis öl och fest utan åldersgräns i hela stan. Nu är vi ju inte riktigt 15 år, utan snarare 65... Klockan 23 var vi helt slut och tänkte att vi skiter i festen och går och lägger oss. Trodde vi ja. På torget runt hörnet hade gubbrocken precis börjat och de körde för fullt fram till klockan ett på natten.

Men det var roligt.

Undra om våra kära sköldpaddor Mario & Luigi tyckte likadant?

Nu är jag sugen på Mangoraja. Men det får bli pasta med tomatsås istället.

Ciao!

En glimt av framtiden

Någon som vet var jag kan köpa en sådan hjälm till Anders? Hans huvud har slagit i taket så många gånger nu att jag är rädd att han snart inte har några hjärnceller kvar.

Jag fick mina kontrolluppgifter från studera igår. Där stod det att jag var med i urvalsgrupp BI på alla sökta program. Jag mailade deras "kundtjänst" och frågade om jag inte borde stå med i ytterligare en urvalsgrupp på det programmet som jag har skickat in ett arbetsprov till. Hjälpsamma Sara Svensson svarade:

"Hej!

Kontakta Malmö högskola för information om separata prov för antagning.

Med vänlig hälsning
Sara Svensson
Antagningen"

Men snälla Sara... inte fan vet väl Malmö Högskola något om hur studeras hemsida är uppbyggd? Jag vill bara veta om sådant ska stå med där eller inte.

Eller?

Äh.

Nu ska vi äta lite pecorino som tröst. Min plan är att förtränga allt som har med framtida utbildning att göra och istället bara vara här. I Levanto. Tills Anders säger att vi måste packa väskorna och gå till tåget.

Pensionärsparet

Imorgon är det fest i stan. Mat, musik, nattshopping (?) och diverse djs. Och framför allt: en DISCOBUSS! Strandfesten börjar inte förrän halv ett på natten och jag och Anders har blivit pensionärer. Det är ju hur sent som helst. Vad ska man göra fram tills dess? Men som tur är, eller tråkig nog, så har Anders tenta klockan 09.00 på söndag morgon så det blir nog inte så mycket fest för oss. Fast det hade varit kul att se.

För övrigt har vi blivit alfapet-nördar. Vi spelar flera gånger om dagen och när vi inte spelar försöker vi spåna fram konstiga ord som vi inte har tänkt på. Några exempel är: bronkit, sulfit, mjältbrand, karoten, klorofyll.

Har ni några andra tips?

Cressi och jag

Vi fick äntligen ändan ur vagnen och köpte oss varsin mask. Jag valde den feminina varianten med en rosa touch. Sen gick vi ner till havet och provade. Tänk att fiskarna bor där under och att de simmar runt precis vid strandkanten utan att man fattar det. Jag gillar fiskar. De verkar ha ett skönt liv. Simma runt, med GRYM bouyancy, och småäta och titta på främlingar som tittar på dem. Vaggas runt med vågorna.

För övrigt har vi inte ätit någon glass idag. Och för övrigt så har GB gjort sin godaste glass nånsin, Magnum Gold. Prova den ni som inte har det! Cicci, den smakar som den där ljusa pralinen på Ahlgrens i Lund. Himmelsk!

Nu måste jag gå och plåstra om Anders huvud för trehundrafemtionde gången (taket är väldigt lågt på vissa ställen i vår lägenhet, t.ex. över dörren mellan köket och vardagsrummet)

Bonassola

Här ovanför kan ni se vad jag & Anders gillar allra bäst. Jag njuter så mycket av glassen att jag till och med blundar. Medan Anders sitter ute och väntar på vågor. Idag kom det tyvärr inga vågor så vi gick istället till Bonassola och badade. Det var det nästan outhärdligt varmt och vi har i princip bestämt oss för att skaffa ett parasoll. Vi har i princip också bestämt oss för att vi ska skjuta prick på måsarna på taket mittemot så att det blir tyst nångång. Fast igår såg vi att de har en liten måsunge där som tittar upp ibland, alldeles grå och dunig, så nu vet jag inte riktigt hur vi ska göra.

Nu är det dags för matlagning för mig. Anders har som vanligt sprungit ner till havet för att titta om det kommit bättre vågor.

Förresten, här nedanför kan ni få se boven i dramat. Eller snarare en av dem...

Sol & gelato

Sol, sol, sol. Jag älskar det! Jag älskar livet när det är sol och jag är ledig och kan äta italiensk glass när jag vill. Idag var det sol, igen. De första två veckornas regn har verkligen lärt mig att inte ta solen för given här nere i medelhavet. Idag har vi legat på stranden och plaskat i havet. Vi har också ätit glass och druckit cappuccino. Havet var så lugnt att det hela såg ut som en enda stor ljusblå/grön matta. Men imorgon kommer vågorna. Då tänkte jag cykla till grannbyn Bonassola och bada, där blir det inte lika mycket vågor.

Dagens glass: Fondente e amarena.

Det lediga livet i solen erbjuder inte mycket dramatik. Det är tråkigt för er som läser. Men det här är fan livet. Jag vill stanna tiden, jag vill att det alltid ska vara den här dagen, den här månaden. Jag vill aldrig åka hem, jag vill inte börja plugga och sedan fortsätta jobba och fastna där hemma på bussen mellan jobbet och bostadsrätten och tänka på om det började ta slut på toapapper eller inte. Jag vill inte komma hem till en lägenhet som alltid behöver städas men som man alltid är för trött för. Jag vill inte tacka nej när kompisar bjuder en på fest/fika/vad som helst för att jag är för trött, för att mitt huvud måste få vila från det så himla viktiga jobbet.

Jag vill inte ha det livet.

Jag vill ha det här.

Inga delfiner och inga valar

Igår var vi på delfinsafari. Tyvärr såg vi mest bara stilla hav och några segelbåtar. Inga delfiner, inga valar. Däremot såg vi många Pesce Luna och en stor sköldpadda. Och så en massa, massa hav. Turen började klockan 13.00 och vid 17.00 skulle vi ha ett "kort stopp" i Portofino, vilket visade sig vara i cirka en timme. Vi struntade i att hoppa på båten igen och gick istället, för gamla tiders skull, igenom Portofino och bort till Santa Margherita. Lika vackert som vanligt. Och lika mycket piffigt folk.

Nu blir det en kall Peroni.

Dykning och lokalt vin

Idag gjorde vi vårt första dyk här nere. Vi skulle träffas vid hamnen 12.30 och från det att vi vaknade tills dess att vi gick dit var jag så nervös att jag knappt kunde koncentrera mig på annat. Så fort vi kom fram släppte det, konstigt nog. Det var så härligt att komma ner under vattnet igen. Det är en speciell känsla där nere... Fiskarna tittar på en, följer efter en och är helt orädda. Det häftigaste vi såg under dagens dyk var en stor bläckfisk som gömde sig en en skreva och en slags anemon som snurrade sig runt mina fingrar. I övrigt kan man väl säga att vi var ganska... ovana. Jag kan sammanfatta det hela med att vi flöt som korkar, både vid ned- och uppstigning. Och jag blev kallad Silvia.

Imorgon ska vi åka på val/delfinsafari. Vi vet inte riktigt vilket av det som det blir, hemsidan var lite svår att tyda eftersom vi inte är äkta italienare och allt var på italienska. Men vi tror att det blir delfinsafari. Hur som helst så blir det roligt.

Nu börjar det lokala vinet ta ut sin rätt och jag måste duscha av mig saltvattnet.

Ciao ragazzi!

Halsdukar och David Hasselhoff

Italienarnas favoritord är "domani" (imorgon). Det blev inget dyk idag, gubben sa att det inte skulle vara så bra sikt. Konstigt tyckte vi, eftersom det är strålande sol och inga vågor. Men gubben bestämmer. Nu blir det imorgon istället (säger han idag åtminstone). Eftersom dyket blev inställt tog vi på oss badkläder och klänning/shorts och traskade ner mot stranden. Italienarna vi mötte hade jacka och halsaduk. När byter dessa människor till sommarklädsel? Borde inte 20 + samt en brännande het sol räcka?

Det är inte vi som är konstiga, det är ni.

Idag tog jag dessutom mitt första dopp. Det var inte så farligt, det var definitivt över förväntan. Svalkande... är nog rätt ord. Som tur är har vi 7 millimeters våtdräkt på oss imorgon och kanske till och med en huva.

Efter att ha legat på stranden hela dagen kände vi att vi skulle lyxa till med en öl framför solnedgången på Bar Nadia. Den var god. När vi skulle gå kom vi på att vi inte hade någon plånbok med oss... Tur att vi har nära hem. Anders fick springa medan jag satt kvar som någon slags fånge.

Ps. Ägaren av Bar Nadia ser exakt ut som David Hasselhoff. Samma ansikte, samma hår, samma stil. Har han bytt karriär tro?

Vårt liv i fyra bitar

Utsikt från en av byarna uppe i bergen. Nedanför syns Levanto.

En av stränderna i Sestri Levante, en halvtimmes tågresa norrut härifrån.





Vårt hus.





Vernazza. Tåget går längs kusten i tunnlar och tittar ut vid varje by, på vissa stationer får inte ens hela tåget plats på perrongen utan har halva tåget kvar i tunneln.

Riomaggiore och galna italienare

Idag var det mulet (och inga vågor...) så vi åkte till Riomaggiore, en av de fem byarna. Som ni ser var det lika fint där som i alla de andra byarna. Men billigare focaccia. Imorgon ska vi ta vårt första dyk på tre år. Jag är lite skraj. Det var så längesen.

Annars är allt sig likt. Italienarna skriker... de verkar vara ett folk som bråkar ofta och framför allt högljutt. Både här och i Pila har vi haft grannar som har skrikit så högt att vi utan tvekan trodde att de gjorde slut. Tydligen är det så man bråkar här nere. Man skriker allt vad man bara kan, smäller det hårdaste man kan i dörrar och håller på så i kanske 20 minuter. Sen vet jag inte vad som händer... det hela verkar mest bara återgå till det normala. Jag fattar inte att de inte skäms. De förstår ju att alla hör, de skriker ju i trapphuset till och med.

Nä, tacka vet jag det svenska diskreta sättet att bråka.

Minisköldpaddor och måsjävlar

Vad gäller hundkontakt så går det ingen nöd på mig. Nere på stranden springer det alltid åtminstone en lös hund (alltså tillfälligt lös, de bor ju någonstans i byn hos någon, de är inga rabieshundar). De är ofta sällskapssjuka och framförallt leksugna. En av dem brukar vi kalla för Psycho för han är vit på ena sidan och svart på den andra och har ett blått och ett brunt öga. Han springer runt och plockar upp pinnar som han sedan släpper framför någon utvald person. Sedan ska det kastas. Han springer efter och kommer tillbaka och släpper pinnen framför utvald person. När personen tröttnat går Psycho till nästa. Synd att jag är rädd för honom... men det finns andra hundar där nere.

Idag upptäckte vi att vi har två minisköldpaddor i vår trädgård. De bor i en liten inhängnad med tak. Idag låg de ute i solen och njöt. Imorgon ska jag fota dem. Men först måste jag sova för jag ligger sömnlös på mornarna. Kyrkklockorna ringer varje kvart och som om inte det vore nog bor det ett gäng fiskmåsar på grannens och vårt tak. På morgonen för de oväsen... jag förstår inte vad de gör, det är alla möjliga slags ljud. Ljud som jag inte ens visste fanns. De gurglar, skrattar, råmar, kraxar och skriker. VAD FAN VILL NI?! En morgon vaknade Anders och jag av att någon av dem flög rakt in i vårt tak och rumlade runt bland tegelplattorna. Vi har våra huvuden typ 4 decimeter från taket när vi ligger i sängen.

Vi kan inte sova.

Men å andra sidan.

Vi har inga jobb att vara pigga på.

Surfaränka

Idag har jag börjat mitt liv som surfaränka. Det innebär att Anders är ute på havet och guppar i väntan på vågor och jag underhåller mig själv. De dagar när det är sol kommer jag förmodligen att ligga på stranden i min nya bikini och hoppas att det inte blir några vita märken där det inte ska vara några. De dagar då det är mulet eller regn kommer jag förmodligen att gå till grönsakstanten och köpa lite ingredienser till kvällens middag. Idag köpte vi färsk handgjord pasta med en släng av färsk pesto till middag. Och oliver... jag tror att jag börjar bli besatt av oliver.

Nu har vi varit här i exakt två veckor. Vart har alla dagar tagit vägen? Just ja, de regnade bort...

Levanto

Vi bor längst upp i ett hus på fyra våningar så om natten smattrar regnet öronbedövande högt mot snedtaket. Kyrkklockorna ringer vid varje heltimme och vid varje kvart. Det är minst tre olika kyrkklockor. Det ringer hela tiden. Men man vänjer sig. Mitt emot vårt hus hänger stora citroner och dinglar i vinden på grannens träd. Någon gång i maj har de en festival som går ut på att hitta regionens största citron. På söndag ska vi gå på något som heter "mangialonga" vilket är precis vad det heter: en långätning. En grupp på sisådär 1000 personer går totalt en mil och stannar för mat på totalt åtta olika ställen längs vägen. Det bjuds på focaccia, saltade sardeller, oliver, ragu, ost, sorbet med mera. Hoppas bara att vi slipper regnet.

Bilden är tagen i Manarola, en av Cinque Terre byarna. Hur kan något få vara såhär fint?