Mumford and sons

Anders och vårt besök är påväg hit från stationen. Jag har förberett maten. Nu sjunger jag med Mumford and Sons, högt. Högre än jag nånsin skulle sjunga ens inför Anders.

Man får passa på.

Förväntan

Det är knappt så att jag tror det själv, men efter gårdagens parkbänkssittande är jag lite lätt rosa i ansiktet och på halsen. Årets första, om än väldigt diskreta, bränna. Det är i alla fall ett gott tecken. Idag när det är ledig fredag och löning (vad nu det betyder för en student) så passar solen på att gömma sig bakom gråa moln.

Ikväll kommer gäster från Göteborg. Vi ska på Bob Hund på kb imorgon. Då kommer även gäster från Köpenhamn. Jag är riktigt taggad. Jag har precis varit på Willys och gjort mig till, dvs köpt ost och kex och andra godsaker. Just nu sitter jag och är nervös för att jag eventuellt har fattat fel. Jag har mailat fram och tillbaka med en kvinna på Coor, företaget som jag jobbade på i Sthlm, för att jag behöver ett extrajobb här i Malmö. Hon ville att vi skulle träffas nästa vecka, jag föreslog vissa datum både den här och nästa vecka. Hon svarade att fredag kl 13 blir bra. Problemet är bara att jag inte vet vilken fredag hon menar... Jag försökte ringa förut och rösten i luren sa att hon var på tjänsteresa. Det borde väl betyda att det är fredag nästa vecka vi ska ses? Annars kommer jag att göra ett väldigt dåligt första intryck om 25 minuter...

Skåne från sin bästa sida

Skate i solen för Anders, kaffe i solen för mig

Snödropparna har vaknat

Startade dagen med att blicka ut över Malmö

Så är det.

Jag behöver värktabletter och min kille.
Inte feber och tentaplugg.

Skåne är fint och välkomnade mig med en rosalila solnedgång igår.
Solen värmer, gatorna är sopade. Våren är här.

Jag trivs.

Sundsvall var kallt och hade stört höga snöhögar.
Men fina människor. Såna som gör att livet känns fint trots att man bara sitter på en stol och inte säger ett ord.

Och halv åtta hos mig är jobbigt den här veckan för alla är så obekväma.