if you're brave enough you'll just let it happen

Jag har fortfarande punka. Jag vet fan inte hur man lagar det. Den lär ju bli stående för snart latar jag mig väl på tunnelbanor istället. Hoppas. Det är lite ensamt här nere, det känns som att det var 100 år sedan du var här Sanna. Och Joanna, när kommer du egentligen? Snart flyttar jag härifrån. Det är väl lika bra. Jag ska börja prenumerera på en rese- tidning för att stilla eller stimulera min abstinens. Jag kvävs när jag tänker på att resa. Det finns nog inget jag vill göra mer just nu än att resa. Varför har alla andra jag känner andra planer? Varför vill alla andra göra massa andra tråkiga saker när resa är det enda jag vill? Fan att man ska vara så feg jämt. Jag önskar att jag kommer träffa en jättesnäll människa imorgon som kommer bli som min nya bästis och som vill resa till samma ställen som jag och så gör vi det. Så har vi något att se fram emot tillsammans. Imorgon alltså, då ska jag träffa henne.

Nu ska jag äta laxlasagne. Nästa gång ni ser mig är jag tjock.

I have learnt how it goes
what you wait for never shows
and what you least wanted
holds you down like a stone
just like a stone
patrick wolf - pigeon song

livet

Ja, nu har jag ingen aning om vad jag ska göra efter jul. Ingen aning. Jag var ju svinsugen på shtlm men så sket det sig och nu känns det så svårt. Kan ingen bara fixa nåt åt mig? Bestämma? Jag trivs inte här längre men jag orkar inte engagera mig, planera eller GÖRA något åt mitt liv heller. Fan. Jag vill bara resa, det är faktiskt det enda jag vill göra sådär jättemycket. Jag vill åka till massvis med ställen, jag vill se något, uppleva något, jag får panik på att bara sitta i det här landet och gå mellan sängen och Tetra Pak hela dagarna. Men jag vill inte åka själv, jag vill dela det med någon, jag vill kunna uppleva allt med någon. Men vem? Vill du följa med? Snälla, jag dör här hemma. Ska jag åka själv? Jag vågar inte. Jag är för feg och skulle det verkligen vara roligt? Jag blir stressad, alla har redan rest alla sina resor, sett hela världen och redan bestämt sig för vad de ska göra med sitt liv. Jag vill också, jag måste snart. Faaaaan, stresspressskit.

Dessutom har jag fått punka.

pengar

fan fan fan fan fan. lägenheten vi kanske kunde få i sthlm blir ledig redan 15 november. det är ju en aning för tidigt. anders måste ju vara kvar här nere åtminstone tills januari. och hyran är ju alldeles för hög för att vi ska kunna ha båda två. faan, det var ju så perfekt. ingen som är sugen på att bo där i en månad som kan hyra i tredje hand av oss? låter väl fint? jaa. fan! jag blir så less. hur ska vi nu kunna hitta något? det känns nästan omöjligt, jag blir så ledsen. det där var ju vår chans. är det värt att ta 9000 (vilket är en och en halv månadshyra) av sparpengarna för att få en lägenhet? det hade kanske känts mer okej om jag bara visste att jag skulle få ett jobb när jag kommer dit. annars står jag där med en dyr lägenhet som jag betalat en massa för utan att få in några pengar att betala i framtiden för. men jag vill dit!! kan inte någon snäll själ skänka lite till en behövande i nöd?

tvkväll

ett sånt där humör när man kan gråta åt tv-program, när det känns som att man förstår precis exakt hur dom känner sig. ett sånt humör är jag på. alla känslor är bara så... påtagliga. jag vet inte ens vad det är jag känner, känns bara som ett stort virrvarr. jag vill flytta till sthlm, jag ser fram emot det jättemycket men samtidigt är jag rädd. och ledsen, jag vill inte flytta ifrån emmie, det kanske låter löjligt men jag klarar inte att bara träffa henne fyra gånger per år, hon är som mitt lilla barn min lilla söta hund. och kommer jag få nåt jobb? vad ska jag göra där uppe? har jag en fantasibild av det hela, kommer jag vara lika ensam även där? nä nä, jag tror inte det, jag har min bror där och jag har cicci där och jag har ett liv där. känns det som. nu måste jag se på tv igen.