äta bör man annars dör man

så imorgon bär det av till sthlm. det ska bli jäkligt roligt. synd bara att cicci blivit förkyld. vi skulle ju ut och dansa! annars är livet som vanligt; äta, sova, jobba. och så tvn förstås. vad skulle jag göra utan den nu när alla är så långt bort? men det går ganska bra. jag fick förlängt i två månader till på jobbet så det var kungligt. då behöver jag inte oroa mig för det. jag trivs ganska bra där faktiskt. jag trivs allra bäst den 25:e när lönen trillar in.

efter sthlm kommer sanna. det ser jag också fram emot så sjukt mycket. vad vill du göra, har du några önskemål? ryan adams kommer bli gudomligt tror jag. det ska bli så skönt att kunna ses och verkligen prata, för det känns som att vi aldrig hinner prata klart. men då har vi flera dagar på oss. ihh!

sötsugen...

smart sverige. bra.

When the stars go blue

å gud å gud å gud vad jag längtar vi ska se ryan adams. jag kan knappt fatta det. han var ju som min bästa vän ett tag när alla andra hade gått hem och jag var ensam i rummet på falkenbergsvägen. vissa av dom gamla låtarna har liksom växt in i mig, växt fast i mig för att jag har lyssnat på dom så himla många gånger. om han bara spelar en endaste av dom så kommer jag fan börja gråta. sanna, i så fall kommer det bli som när vi var på kent första gången och den känslan går ju inte ens att beskriva. man blir helt hög. så jag hoppas hoppas att han spelar någon av dom gamla. men att bara få se honom på riktigt, åhhh.

hösten är på intåg, det märks. det är kallt ute och det är kallt inne och jag blir bara deppig. hösten är bara början. jag är så trött på regn att jag kräks, det har regnat varenda dag i en månads tid här nere. vad kul. jag är dyngsur dygnet runt. dessutom är den kära lingonveckan här för att stanna.

imorgon blir det ett avbrott i alla fall, jag ska på kickoff med jobbet och jag hoppas hoppas verkligen att det blir SPA, det skulle jag verkligen behöva. annars kanske jag borde kosta på mig det ändå. för jag behöver nåt. jag behöver göra nånting, få ett avbrott för jag har liksom hamnat snett på nåt sätt, fastnat nånstans. jag behöver göra nåt för att vakna upp, börja leva vanligt igen. men nu är sthlmsresan bokad i alla fall. jag längtar nästan ihjäl mig.

men nu blev det deppigt igen för nu tänkte jag på att jag vill flytta dit och allting kommer bara bli skit i och med det så tack och hej leverpastej nu har jag tvättid.