Jag saknar henne så himla himla himla mycket. Jag börjar nästan gråta när jag ser bilder på henne. Nä, inte nästan. Jag börjar gråta. Hon är så söt och så mysig och jag vill inte träffa henne så sällan som jag gör nu. Det gör ont i mig. Min lilla myshund. Och varför måste hon bli äldre? Jag vill inte. Hon får inte. Hon ska alltid vara med mig.

Hon ska det.

Jämt.

Jag vet inte vad det är med den här veckan. Den är tung. Alla verkar ha en tung vecka. Det blir bara en ond cirkel. Dessutom verkar jag ha blivit kaffeberoende. Så onödigt. Jag som trodde att det här skulle bli en bra vecka. Men helgen blir nog bra i alla fall. Det måste den bli. Vi ska ju på Popaganda. Bob Hund, Hidden cameras, Shout out Louds, Radio dept... helgen kan inte bli dålig. Men seriöst, vad är det med folk? Alla är halvdeppiga. Är det hösten? Det kanske är hösten. Den är fan här nu. Det är kallt. Löv. Blött. Fuktigt. Slut på semester, slut på det man lever för, bara jobb och inomhus och stickade tröjor i ett år till. I ett år till. Två månader per år, är det vad man ska leva för? Längta till hela året, varenda sekund. Hur sjukt är inte det.

Äh. Jag skriver skit. Om skit. Jag har det jävligt bra men just nu kan jag bara klaga.

Jag tror att PMS kan smitta.

Det är fredag och klockan är tolv. Jag vill egentligen inget annat än att gå och sova. Blunda, ligga under täcket. Men jag vill inte att fredagen redan ska vara över. Dessutom är det så svårt att sova ensam. Anders åkte av någon anledning in på stan för att träffa Stina och några för en halvtimme sedan. Vem gör sånt, åker in till stan halv tolv? Är det jag som blivit så otroligt gammal?

Jag vet inte, jag är bara så trött. Jag vill att det här ska bli en lång helg. Jag vill det. Tiden går tillräckligt fort ändå. För övrigt så funkar tvn bra. Jag ser texten! Och bollen eller pucken när det är sånt på tv. Det är en stor fördel. Dessutom har vi numera HD-tv. Så ikväll har jag sett dykfilmer i superupplösning. Så jävla värt.

Imorgon eller på söndag tar vi båten från Lidingö till Waxholm. Det blir nog mysigt. Jag är trött på stan. Orkar inte med alla människor. Speciellt inte när jag inte har några pengar att spendera. Jag längtar tills jag får min nya lön. Fast jag vet inte om jag längtar efter att få min nya tjänst. Konferensansvarig, kan jag vara det? Jag ligger och är nervös på kvällarna. Men jag ska försöka sluta med det. Det går säkert bra. Och gör det inte det så är det bara att säga upp sig och låtsas att jag ändå ville sluta. Eller hur? Jag ska ju ändå börja plugga nästa höst. Den eviga frågan är vad.

Fem över... kommer han inte hem snart? Vad gör han på stan med dom där tjejerna? Bara inget dumhuvud för får sig att slå ner honom. Min lilla kille. Tänk att det snart är fem år sedan. Fem år sedan vi pussades där i publiken efter Bob Hund-konserten. Nästa helg ska vi se dom igen. Vi kanske borde lyxa till det med några pussar i publikhavet för att liksom fira. Det trodde vi väl knappast för fem år sedan. Nä. Vi gick ju för sjutton på gymnasiet. Vi hade min flytt till skåne framför oss. Sedan hade vi 100 år av pendlande. Sedan hade vi Lund tillsammans. Och Kuba och Costa Rica. Och just det, innan dess Sundsvall en sväng. Och nu Stockholm sedan ett år tillbaka. Nu får tiden sluta gå så snabbt.

Tio minuter över. Jag får nog inse att han inte kommer hem på ett par timmar. Jag och mitt oroshjärta får nog gå och lägga sig ändå. Bara det där svarta inte kommer och stör. Jag får försöka mota bort det med öronpropparna i så fall.

Godnatt.

Tänk att få betalt för att sitta här och skriva strunt. Ibland har man det bra. Jag och Angelica sitter i receptionen och det ilar i min lagade tand. Ska det kännas så? Eller har han gjort nåt fel? Jag vet inte men nu behöver jag inte gå tillbaka dit på ett och ett halvt år i alla fall. Bedövningen börjar släppa och min kind återgår till sin normala storlek. Tack och lov blev mungipan aldrig så hängig som Sannas var en gång när vi båda jobbade på Telenor. Haha jag skrattar högt. Och när Joanna kom och plingade på mig på falken och hade som en stor potatis i halsen. Det är nog en av de roligaste händelserna i mitt liv. Eller när Rex började vråla under sängen mitt i natten.

Trots, eller kanske på grund av, återkomsten till jobbet efter sommaren så har det faktiskt blivit en ganska bra vecka. Jag och Anders har köpt en stor fin och platt tv. Dessutom ska han få se bandet vi inte nämner för att det gör ont i huvudet ikväll. Och jag och Lisa ska ha en helhelg ute på ön. Ikväll blir det först after-work middag och sedan några after-work öl på Underbara Bar med Cicci och Lo. Sedan åker vi hem till Hotell Erica och ser på Sex and the city-boxen. Imorgon blir det en riktig utgång. Det var inte igår. Jag ska fan dricka en drink. Nej! Jag ska fan tvinga min personliga bartender Lisa att göra en drink till mig. Ännu bättre.

Nej nu är det dags för kaffe och kladdkaka eftersom det är en som slutar. Hoppas att min stackars tand tillåter det.