Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Läser det du skrivit och dör för att det är så vackert alltihop. Dör för att det är så hemskt alltihop. Dör för att jag är som bortblåst från alltihop.

Det är inte konstigt. Och jag ångrar inget av det jag har gjort istället. Men för mig är du fortfarande en del av mig. Jag är rädd att jag inte längre är en del av dig.

Jag saknar dig ju.

Det här är utan tvekan den finaste dagen på året hittills. 25 grader varmt, jag sitter (åter igen) på balkongen i BARA bikini och svettas. I love it. Dessutom var det Lidingö Runt idag vilket innebar att det var hur mycket segelbåtar som helst att titta på. Vackert. Idag blev till och med jag sugen på att segla. Nu blir Anders glad.

Nä, nu ska jag återgå till mitt solande. Snart kommer Kerstin och då ska vi grilla. Som jag har längtat efter det!!!

Balkonglivet

Ja, varför inte? Har jag inget bättre för mig så kan jag väl lika gärna skriva lite strunt här. Solen skiner, det är 20 grader ute och nyss steg fem stycken luftballonger upp över stan. Det är ju bara för fantastiskt. Den här våren alltså... den gör mig lycklig. Det är helt otroligt. Jag brukar alltid bli glad när våren kommer men i år är det extra fantastiskt.

Åh.

Jag trivs med livet.