okej, jag skiter i nyårsafton. alla har andra planer.

Pannkakstorsdag

Jag säger som Joanna: imorgon måste jag få lön. Då ska jag fira med att köpa en chokladpralin på Ahlgrens. Sen på kvällen ska jag pliktskyldigt gå på fest med några från jobbet. Hur kul kan det vara att hänga med Benita en fredagkväll? Men det är ju inte bara hon såklart. Men ändå. Jag är inte sugen. Men jag har redan handlat öl och en Xider X-mas med glitter i så nånting måste jag ju göra med dom.
Jag och Anders har köpt vårat första gemensamma tv- spel. Vad romantiskt va! Så det är väl vad jag ska göra resten av livet här i skåne tills jag kommer härifrån... åhh jag börjar få lite panik, kan jag erkänna. HUR FAN SKA JAG FÅ TAG I EN LÄGENHETSJÄVEL OCH ETT JOBB? Och vart ska vi göra av alla möblerna om vi säger upp den här lägenheten? Ställa dom i mammas och pappas trädgård? Antagligen inte populärt. Orka tänka? Nä. Jag ska spela tv- spel istället. Hej!

Ibland känner jag mig bara så jävla ensam.








Vart är alla? Är ni kvar?

i love my job

Imorgon är det måndag igen. Fyfan. Tillbaka till caféet och Benita. Förra veckan kräkte hon ur sig en mening som gör det så tydligt precis hur hon är som person. Såhär: någon såg att ett juicepaket hade gått ut och sa det till Benita. Senare berättade Benita det för mig och jag sa oj det var ju verkligen inte bra. Då säger kärringen:
- Ja men det var ju inte bara ditt fel. Det var ju mitt också.
Öh, ja? Det var knappast så att jag tänkte att det bara skulle vara mitt fel. Satkärring. Sådär är hon alltid. Hon tror säkert själv att hon är jättetrevlig men egentligen är hon en riktig satkärring som pratar skit om ALLA. Hon säger till och med "jävla ungjävlar" om sina barn och sånt fint. Men nu är det bara två veckor kvar i caféet i alla fall. Skönt. Men mindre skönt att jag antagligen kommer vara arbetslös efter det. Nice. Orkar fan inte söka nåt heller, jag bara orkar inte engagera mig i något. Speciellt inte här nere, speciellt inte nu. För vadå, ska jag söka ett jobb här nere för typ en månads tid och sedan säga upp mig och flytta till sthlm? Nä.

Något att se fram emot

Nu har vi bokat resa till Madrid. För att fira våra tre år tillsammans. Dessutom fyller jag ju år. Det kommer bli så kungligt. Tänk att jag ska få resa bort! Även om det bara är för ett par dagar. Jag längtar. Åå jag längtar. Förhoppningsvis får jag dessutom locka fram min spanska. Annars är livet sig likt. Jag går till jobbet, stör mig på Benita, går hem, sover. Däremellan hänger jag på blocket på jakt efter lägenhet. Det ser mörkt ut. Men jag försöker att inte tänka så mycket på framtiden, som vanligt. Den ser mörk ut. Kul att flytta ifrån varann efter ett och ett halvt år under samma tak. Great.